Livet går inte att planera på förhand. Jag letar, försöker förstå och mitt letande råkar bli kreativt. Vad skönt det hade varit om allt bara fallit på plats, jag slapp leta mer och allt var löst. Det blev inte så. Blir det någonsin så? Det blir som det blir och man kan bara göra sitt bästa för att försöka hänga med. Skillnaden som gör skillnad är att man hellre gör nått än att låta bli. Tillfälligheter skapat oss och först efteråt kan man se sambanden. Vi blir till i mötet med oss själva och varandra. Snart är det dags för ett nytt möte. Jag hör hjärtslag.